Tärnan

Hallojsan! Allt bra? Jag mår fin-fint. Förutom min nervösa hjärna å mage. Jag förstår inte, jag gör verkligen inte det. Vad finns det att vara rädd för? Ingenting! Absolut ingenting. Det värsta som kan hända, jag svimmar? Igen? Nej, det vill jag inte ska hända. Fan. Jag vill bara, bara..gå i skolan några år till! Det vore skönt.. Jag tror inte det är någon som kan förstå hur enormt mycket jag kommer sakna Rudbeck. Jag kommer gråta floder på studenten och dagarna efter. Usch, redan? Varför har tiden gått så sjukt fort för? Kan vi inte bara stanna tiden, här och nu. Precis som livet är just nu. Jag tycker om livet jag har nu, jag skulle inte vilja ändra en sak på det, inte något. Snälla, stanna tiden, gör det bara!