Tärnan

Det finns en anledning till varför jag absolut inte tycker om lov. Det är för att i princip varje lov blir totalt misslyckat, jämt! De flesta reser bort. Jag har jämt plugg över loven. Jag blir nästan jämt sjuk precis inför ett lov. Så det brukar sluta med att jag sitter hemma själv i en vecka och är sjuk. Det är väl precis så det här lovet ser ut också. Det enda som lyfter upp humöret lite är att sitta och messa med Amanda. Det är väl det enda jag gjort sen igår morse och det enda jag kommer göra resten av lovet.

Jag orkar inte tänka på det, inte få svar, inte veta vad som händer, inte veta vad de gör, inte veta nånting. Varför är det så himla svårt med bara ett enda sms?! Är det så svårt att bara ägna 2 minuter åt något annat än det?